carpe diem

Hej söta ni !

Idag var jag på all världens lång promenad.
Skulle åka till stallet till sätra, Puckot som jag är fick jag för mig att promenera dit?
Varför vet jag inte.
Jag sprang in på Lauras och Leo´s dagis och bad om vägen, jag fick dock inte den enklaste beskrivningen men envisa jag som inte lyssnar ibland tänkte under frökens förklaring -JAG HITTAR.
My as säger jag för det har jag ont i?
Vi hittade dit iaf med 2 timmars promenad, så vi gick en omväg.
Vi sprang runt hästarna och glodde, och jag som varit en hästtjej och aldrig rädd var verkligen rädd om mina ägodelar.
Tänkte som min mor gjorde en gång - HUR FAN KAN MAN LITA PÅ DEN DÄR BÄSTEN?
Jag som fick folk att gå ut från läktaren när jag tävlade med ridskolans Ponnysar,
Jag Och josse var ju stallets galningar... Gick det inte fort så skulle det inte vara, var det inte tillräckligt högt så var det inte bra!
Skit samma hahahahaha

På hemvägen stånkade jag som en annan gris då jag var helt slut, hamnade i sätra badet och såg en cafeteria GLASS is glass.
Leo fick vara i vattenkanten sittandes i vagnen sen bar det i väg hem igen!

Vi gick ut vid tio och kom hem nästan strax efter 15.00 inte klokt!

Nu njuter jag av lugnet.